Konstig känsla
Mycket har hänt sedan sist, jag har tagit ett stort steg i mitt liv och börjat på antidepressiva, jag hoppas att de hjälper så att jag slipper dippa så i humöret med jämna mellanrum.
Jag hoppas dessutom att mitt jobb med "Bra-boken" ska ge resultat, för om inte jag känner migsjälv hur ska då andra kunna göra det?
Jag har en underbar familj som ställer upp på mig och vill mig väl men på något sätt känns det som om jag inte förtjänar det, det känns som om jag har sårat och behandlat så många människor illa på vägen hit. Jag har misskött uppdrag, jobb, relationer och migsjälv.
Här sitter jag nu efter många år och har man och barn, jag är smalare än på länge, varför kan jag inte bara njuta av det istället för att klanka ner på migsjälv och gräma mig över saker som hände för länge sedan?? Det är väl dags att slänga "offerkoftan" och ta tag i livet.
Vi finns här för dig mamma! Älskar dig /Clara
Vi finns här för dig älskling! Älskar dig /Maken
Du läser boken! Bra! Vi är fler....
Hej vännen! Hoppas att det blir bättre med medicinering, låter inget vidare som du beskriver det. Hur är det med lillstrumpan? Hoppas vi kan ses snart så jag får se henne igen. Ta hand om dig.
Kram Linda
ÅH!
Jag ger alla kramar i världen till dig idag. dessutom kastar jag med lite solsken, Göteborg badar i det idag så härligt!
och vet du! Självinsikt är det bästa. Eller som min konsulent med viktnedgången säger, sjukdomsinsikt, det låter ju lite sjukt men så lägne man har insikt i sin egen situation och vet vad som inte stämmer och vad man kanske ska rätta till så blir det så mycket bättre. Vi måste höras mera!
pusspuss på amiedockan!!
mjo.. vi är fler..
*bamskram* Tänker på dig