Open office
Plockade jag ner igår så nästa vecka ska jag ta tag i migsjälv och börja söka lite andra jobb, känns läskigt men samtidigt måste jag ju försöka eller hur?
Clara har varit lite lugnare inatt så vi har fått sova lite mer, skönt eftersom älsklingen skulle upp tidigt och köra upp för buss. Nu har således min make ett körkort där det står B, C och D på, vore kul om han hade haft A också, då hade man ju kunnat sjunga den gamla visan "A, B, C, D, 1, 2, 3 alla barn i början..:" för honom.
Claraliten somnade i min famn för en 15 minuter sedan så då trodde vi att vi kunde lägga henne men icke sa nicke, 5 minuter senare stod hon upp och skrattade i spjälsängen ;-)
På fredag ska vi f ö vara lite barnlediga, äta falafel och gå på bio, kul att italienmoster med sambo vill passa henne!
Clara gungar i vårsolen 2007-03-27
Måndag hela veckan?
Äsch, jag är bara lite extra känslig idag pga dålig sömn. Lilltösen har massor av tänder på G så hon sover oroligt, jag vet inte hur många gånger jag sjöng "Vargavisan" inatt ;-)
Annars går allt framåt, våren är här och jag börjar se ett ljus i tunneln. Jobbpaniken har dock inte släppt, jag vill så gärna ha något annat men vågar inte riktigt söka.Tänk att man ska vara så rädd för saker när man faktiskt är 31 år och har samlat på sig en himlans massa vuxenpoäng *sucka*
Imorgon kommer italienmoster hem, hon och hennes kille ska passa vår tös en kväll nu i veckan så ska vi gå på bio, det var inte säkert att vi fick tillbaka henne efteråt fick vi höra ;-) Hon är verkligen beroendeframkallande vår tjej, tur att hon är en sådan solskensflicka för då värmer hon sin mammas hjärta när det känns extra jobbigt...
Clara, du är verkligen det bästa som har hänt mig! Mamma älskar dig!
Utmanad av Josefinfin
Fick för flera dagar sen en utmaning av Josefinfin
Regler:
Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir "utmanade" ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Till slut väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit "tagna" och att de ska läsa en egen blogg för mer information.
Då kör vi:
1. Jag är otroligt duktig på att kunna vad låtar heter, samt vilken artist som sjunger. I alla fall när det gäller låtar från 1980- och 90-tal.
2. Jag lär mig låtar utantill väldigt lätt.
3. Jag har renlighetsmani (även om det inte syns på vår lägenhet)
4. Jag är duktig på huvudräkning.
5. När jag inte kommer ihåg ord på svenska har jag lätt för att komma på dem på engelska eller spanska.
6. Jag älskar att organisera saker i bokstavsordning.
Utmanas görs:
Nettis
(alla andra vars blogg jag läser har redan blivit utmanade av någon annan)
Jag mår bättre
Men är fortfarande lite skör. Jag känner fortfarande oro inför framtiden, kommer jag någonsin att få (eller ens våga söka) ett jobb som har med min utbildning att göra? Kommer vi orka flytta? Hur går det med ekonomin när jag jobbar och B är pappaledig? ETC
Fokusera på nuet var det någon som sa, jag FÖRSÖKER säger jag då...
Saknar och tänker på er vännerna även om jag inte hör av mig så ofta.
Det blir bara värre
Det känns så i alla fall. Forskningen har kommit fram till att de flesta som börjar på antidepressiva har en jobbig insättningsfas som varar i 1-2 veckor och ibland längre. Idag börjar min andra vecka och jag ser verkligen inget ljus i tunneln, snarare har det blivit ännu mer nattsvart. Jag blir så frustrerad, solen skiner, min dotter är så otroligt go' och glad och jag kan inte glädjas över det. Hur jobbigt måste det bli innan det blir bättre frågar jag mig. Det stora orosmolnet är fortfarande ekonomin, hur 17 ska vi få det att gå ihop med flytt, service av bil och allt annat som säkert kommer att dyka upp? Livet är verkligen inte roligt just nu.
Konstig känsla
Jag har en väldigt konstig känsla i kroppen, jag känner mig avstängd och bortkopplad. Ungefär som att titta på sigsjälv uppifrån och inte riktigt känna igen den personen man tittar på.
Mycket har hänt sedan sist, jag har tagit ett stort steg i mitt liv och börjat på antidepressiva, jag hoppas att de hjälper så att jag slipper dippa så i humöret med jämna mellanrum.
Jag hoppas dessutom att mitt jobb med "Bra-boken" ska ge resultat, för om inte jag känner migsjälv hur ska då andra kunna göra det?
Jag har en underbar familj som ställer upp på mig och vill mig väl men på något sätt känns det som om jag inte förtjänar det, det känns som om jag har sårat och behandlat så många människor illa på vägen hit. Jag har misskött uppdrag, jobb, relationer och migsjälv.
Här sitter jag nu efter många år och har man och barn, jag är smalare än på länge, varför kan jag inte bara njuta av det istället för att klanka ner på migsjälv och gräma mig över saker som hände för länge sedan?? Det är väl dags att slänga "offerkoftan" och ta tag i livet.