Kommer jag att bli en hönsmamma??
Gick hem tidigare från jobb igår, mådde så hemskt illa och hade huvudvärk samt var yr. Kombinerad trötthet och stress tror jag. Bestämde mig därför för att INTE åka till Luleå (ja, jag fick åka, konstigt att det ska vara så svårt att ta beslut om sådant) eftersom jag inte tror att det är en så bra idé att åka när man sover dåligt och är stressad, det är inte direkt mindre stressfyllt att sitta på ett kontor och jobba häcken av sig när det är så stora balanser...
Vi var hemma hos Jessica och Johan igår, Björn och Johan monterade motorvärmare och uttag till kupévärmare på vår bil och jag och Jessica umgicks, passade på att leka med lille Elliot (1,5 år) också. En sådan härlig unge han är, glad, sprallig, busig och överallt samtidigt. Han höll på att klättra i soffan och jag bara såg att "nu ramlar han av" och jag sa: Akta dig liten! (eller något liknande), han ramlar ner på golvet och slår sig och Jessica tar upp honom. Han höll på att klättra i andra änden av soffan från där hon satt och jag satt i den andra soffan så ingen av oss hann ta honom. Jessica sa: Du kommer nog bli en hönsmamma. Kommer jag det, tänkte jag... Jag kom efter lite funderande fram till att det nog är lättare att säga AKTA! VARMT! och sådant till andras barn eftersom man så sällan umgås med dem, däremot tror jag att det blir annorlunda när man själv får barn. Man inser nog ganska så snart att man inte KAN eller ORKAR ha uppsikt över vad de gör hela tiden utan man får stå ut med att barnen slår sig, bränner sig, etc och trösta och plåstra om dem istället. Nu menar jag såklart INTE att man INTE ska varna dem eller försöka lära dem att själva känna igen faror utan göra det med en sund inställning och inte skrämma upp barnen eller sig själv i onödan...
Fattade någon något av det jag skrev precis? :)
Jag ÄR f ö en orosmoster, så jag hoppas verkligen att jag INTE blir en hönsmamma...
Vi var hemma hos Jessica och Johan igår, Björn och Johan monterade motorvärmare och uttag till kupévärmare på vår bil och jag och Jessica umgicks, passade på att leka med lille Elliot (1,5 år) också. En sådan härlig unge han är, glad, sprallig, busig och överallt samtidigt. Han höll på att klättra i soffan och jag bara såg att "nu ramlar han av" och jag sa: Akta dig liten! (eller något liknande), han ramlar ner på golvet och slår sig och Jessica tar upp honom. Han höll på att klättra i andra änden av soffan från där hon satt och jag satt i den andra soffan så ingen av oss hann ta honom. Jessica sa: Du kommer nog bli en hönsmamma. Kommer jag det, tänkte jag... Jag kom efter lite funderande fram till att det nog är lättare att säga AKTA! VARMT! och sådant till andras barn eftersom man så sällan umgås med dem, däremot tror jag att det blir annorlunda när man själv får barn. Man inser nog ganska så snart att man inte KAN eller ORKAR ha uppsikt över vad de gör hela tiden utan man får stå ut med att barnen slår sig, bränner sig, etc och trösta och plåstra om dem istället. Nu menar jag såklart INTE att man INTE ska varna dem eller försöka lära dem att själva känna igen faror utan göra det med en sund inställning och inte skrämma upp barnen eller sig själv i onödan...
Fattade någon något av det jag skrev precis? :)
Jag ÄR f ö en orosmoster, så jag hoppas verkligen att jag INTE blir en hönsmamma...
Kommentarer
Trackback