miamie

Fick en kommentar från min älskling angående min kommentar i förra inlägget om att pyret gillar choklad... Kom direkt att tänka på min svärmår när han skrev "Lär du pyret att äta godis innan födseln? Bah! =)", vet att han inte menad något illa men då jag har en svärmor som är kostsjuksköterska och mycket intresserad av kostfrågor högg det till lite i hjärtat...
Jag vill ju inte att min svärmor ska kunna säga att jag är en dålig mamma som bjuder mitt barn på godis... Hon skulle i o f s aldrig säga det på det sättet, hon är verkligen väldigt go och snäll min svärmor men tyvärr alltför insnöad i sitt arbete vilket genomsyrar hela privatlivet.
Jag har fått väldigt mycket uppmuntran och stöd när jag gick med i Viktväktarna och det var verkligen gulligt men innerst inne känner jag att jag inte riktigt duger, att jag borde ha gått ner mer, etc etc... Detta är antagligen bara mina egna farhågor men jag kan inte riktigt släppa det, har t o m fått min älskling att säga till svärmor att hon absolut inte får säga till vårt barn "det där ska du inte äta, då blir du tjock" då jag själv i min uppväxt fick höra detta ofta av min ena moster vilket i sin tur ledde till att jag under hela tonårstiden tyckte att jag var tjock när jag i själva verket var för smal... Jag vill att vårt barn ska kunna vara nöjd med hur han/hon ser ut och inte känna att de inte duger i vissa människors ögon, man kanske är irrationell men...

Äsch, konstigt inlägg vart det här, hoppas att någon förutom jag själv fick något ut av det...